Verkställighet

Tvångsvård ges enligt 22 § LVM på hem som är särskilt avsedda att lämna sådan vård. Staten är huvudman för LVM-hemmen. Statens institutionsstyrelse, SiS, är enligt 5:20 § SoL (egen ändring)central förvaltningsmyndighet för dessa hem. SiS ansvarar enligt sin instruktion (1993:877) för planering, ledning, drift av och tillsyn över institutionerna samt anvisning av plats till dessa. Med undantag av ett fåtal platser är samtliga de LVM-institutioner för vilka SiS är huvudman inrättade för särskilt noggrann tillsyn enligt 23 § LVM.

SiS anvisar efter framställan från socialtjänsten plats på ett LVM-hem. Det gäller såväl vid omedelbart omhändertagande som i de fall socialnämnden har för avsikt att lämna ansökan om vårdbeslut enligt 11 § LVM. SiS platsanvisning är inget beslut och kan därför inte överklagas. Vården skall inledas på ett LVM-hem eller på sjukhus om förutsättningarna för sjukhusvård är uppfyllda. Socialtjänsten ansvarar för att missbrukaren kommer under bedömning av om vården bör inledas på sjukhus samt att de praktiska frågorna i samband med det ordnas.

LVM-hemmet har såväl vård- som behandlingsansvar för missbrukaren under vårdtiden. Socialnämndens övergripande ansvar för den enskilde gäller dock oförändrat under vårdperioden. Syftet med tvångsvården är att motivera missbrukaren för fortsatt behandling i frivillig form. Den intagne missbrukaren skall därför så snart som möjligt få tillfälle att pröva vårdformer utanför LVM-hemmet. Innan vård i annan form enligt 27 § LVM inleds skall socialnämnden enligt 28 § LVM upprätta en plan för fortsatt vård. Beslut om vård i annan form fattas av föreståndaren för LVM-hemmet. Det åligger dock socialnämnden att se till att sådan vård anordnas.

Huvudmannen för LVM-hemmen får enligt lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård besluta om allmänna besökstider. Huvudmannen får också i särskilda fall besluta om besöksrestriktioner, om det är nödvändigt med hänsyn till vårdens bedrivande, risken för överförande av smitta eller skyddet av den enskilde vårdtagarens personliga integritet.