Fortgående missbruk

Med fortgående alkoholmissbruk menas att missbruket skall ha en viss varaktighet. Det får inte röra sig om en tillfällig överkonsumtion (prop. 1987/88:147, s. 44). Periodvis återkommande missbruk kan omfattas av lagen. Det går dock inte att ange någon klar tidsgräns för hur långt ett uppehåll skall vara, för att ett fortgående missbruk inte skall anses föreligga. Det måste avgöras i ett längre tidsperspektiv med hänsyn till missbrukarens situation i övrigt. Det går inte heller att ange någon bestämd gräns när missbruk skall anses föreligga, t.ex. i form av en viss konsumtionsnivå. En konsumtion som leder till allvarliga följder för den enskilde i form av medicinska och sociala problem måste dock bedömas som missbruk (prop. 1981/82:8, s. 75).

Med missbruk av narkotika avses allt icke-ordinerat bruk av narkotika. I princip allt injektionsmissbruk samt dagligt eller så gott som dagligt missbruk, oberoende av intagningssätt och medel, är att betrakta som fortgående missbruk av narkotika (prop. 1981/82:8, s. 75). Bedömningen av vad som är missbruk är dock strängare när det gäller ungdomar. Även enstaka bruk av tung narkotika kan äventyra den unges utveckling, varför LVU kan vara tillämplig vid allt icke-medicinskt bruk av narkotika (prop. 1979/80:1 del A Om socialtjänsten, s. 582).

Med missbruk av flyktiga lösningsmedel menas inandning av flyktiga lösningsmedel i syfte att berusa sig. Missbruk av sådana preparat är förknippat med allvarliga risker. Det kan både medföra omedelbara fysiska skador som t.ex. hjärtstillestånd och andningssvårigheter och betydande sociala skador. Ett vanemässigt bruk av medlen är därför enligt Socialstyrelsen att betrakta som ett fortgående missbruk.