Förhör

Rätten får förordna om förhör med vittne eller sakkunnig (25 § FPL). Förhöret får hållas under ed. I fråga om förhör hänvisar FPL till bestämmelser i 36 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar. Dessa innebär bl.a. att närstående till missbrukaren inte är skyldig att vittna (36 kap. 3 §) samt att vissa uppräknade personer med tystnadsplikt, t.ex. läkare, inte utan samtycke från den enskilde får höras som vittne om sådant som i deras yrkesutövning har anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit (36 kap. 5 §). Bestämmelsen gäller inte socialarbetare.

Vittnesförhöret inleds i regel av den som har begärt det. Vittnet skall först ges tillfälle att på egen hand lämna sin berättelse. Om det behövs får frågor ställas. Motparten får sedan höra vittnet. Därefter kan rättens ledamöter ställa frågor. Ledande frågor får inte ställas av den som inleder förhöret. Motparten får dock ställa ledande frågor för att undersöka om vittnets berättelse stämmer med det verkliga händelseförloppet. Vittnet är inte skyldigt att dra några slutsatser angående förhållanden i det mål som är föremål för prövning. Om vittnet uttrycker rädsla eller det finns någon annan orsak att anta att vittnet inte fritt berättar sanningen på grund av att en viss person finns i förhandlingssalen, får rätten bestämma att denne inte får närvara vid förhöret (36 kap. 17 och 18 §§).