Syftet med vården
När är LVM tillämplig?
Typ av missbruk
Fortgående missbruk
Vårdbehov
Vårdbehovet kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på annat sätt
Hälsoindikation
Social indikation
Våldsindikation
Anmälningsskyldighet
Läkares anmälningsplikt
Uppgiftsskyldighet
Utredning och ansökan om vård
Socialnämnden inleder utredning
Utredningen
Läkarundersökning och läkarintyg
Polishandräckning
Avslutning av utredning
Delegering av beslut i LVM
Kompletterande beslutanderätt
Ansökan om vård
Omedelbart omhändertagande
Socialnämnden beslutar om omedelbart omhändertagande
Beslut
Verkställighet
Beslutet underställs förvaltningsrätten
Förvaltningsrätten prövar beslutet
Tidsfrister
Processen i förvaltningsrätt och kammarrätt
Processföring
Muntlig förhandling
Förhör
Sakkunnig
Överklagande till kammarrätt och Regeringsrätten
Verkställighet
Hälso- och sjukvård i SiS verksamhet
Vård enligt LVM eller LPT?
Hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens ansvar
Kommunernas ansvar för missbrukare med psykisk störning
Avgränsning mot och samarbete med den psykiatriska vården
Psykiatrisk tvångsvård
Huvuddragen i LPT
LVM och eller LPT?
Tillsyn
Lagtext
Kommentarer
Dokumentation
Läkarundersökning och läkarintyg
Till socialnämndens utredning som ligger till grund för ansökan om vård skall, om det inte bedöms obehövligt, fogas ett läkarintyg enligt 9 § LVM. Med uppenbart obehövligt avses t.ex. det förhållandet att det redan finns ett aktuellt läkarintyg i ärendet.
Socialnämnden beslutar om läkarundersökning samt utser läkare för undersökningen. För detta krävs samarbete med de enheter inom hälso- och sjukvården som bedriver specialiserad beroendesjukvård, t.ex. beroendeenheter inom allmänpsykiatrin eller specialiserade beroendekliniker. Läkarintyget är en viktig del i den fortsatta utredningen. Därför bör enligt Socialstyrelsen specialistkompetent läkare i företrädesvis psykiatri eller allmänmedicin utses. En remiss med kort bakgrund till utredningen bör sändas till anvisad läkare.
Av 5 § lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården följer att den som utfärdar intyg enligt 9 § LVM skall utforma det med noggrannhet och omsorg. Socialstyrelsen har meddelat föreskrifter (SOSFS 1981:25) för hälso- och sjukvårdspersonalen om avfattande av intyg m.m. samt föreskrifter (SOSFS 1982:2) för hälso- och sjukvårdspersonalen om det medicinska språket i bl.a. journaler, intyg och dödsbevis. Dessa föreskrifter skall iakttas när intyg utfärdas enligt 9 § LVM.
Läkarintyget utgör inte bara en del av underlaget för nämndens ansökan och förvaltningsrättens ställningstagande om vårdbeslut, utan är också ett viktigt underlag för bedömning av medicinska och psykiatriska vårdinsatser då vården påbörjas. Den läkare som vid LVM-hemmet skall ta ställning till medicinska och psykiatriska behandlingsinsatser har ofta inte tillgång till andra medicinska dokument än nämnda läkarintyg. Därför bör intyget innehålla en så komplett medicinsk och psykiatrisk sjukdomshistoria som möjligt.
Läkaren skall lämna ett utlåtande om missbrukarens aktuella hälsotillstånd samt bedöma hans allmänna behov av vård. Om det finns sannolika skäl att förutsättningarna för vård enligt LPT är uppfyllda, kan läkaren utfärda vårdintyg. Däremot ankommer det inte på läkaren att ta ställning till om förutsättningarna för vård enligt LVM föreligger.