Syftet med vården
När är LVM tillämplig?
Typ av missbruk
Fortgående missbruk
Vårdbehov
Vårdbehovet kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på annat sätt
Hälsoindikation
Social indikation
Våldsindikation
Anmälningsskyldighet
Läkares anmälningsplikt
Uppgiftsskyldighet
Utredning och ansökan om vård
Socialnämnden inleder utredning
Utredningen
Läkarundersökning och läkarintyg
Polishandräckning
Avslutning av utredning
Delegering av beslut i LVM
Kompletterande beslutanderätt
Ansökan om vård
Omedelbart omhändertagande
Socialnämnden beslutar om omedelbart omhändertagande
Beslut
Verkställighet
Beslutet underställs förvaltningsrätten
Förvaltningsrätten prövar beslutet
Tidsfrister
Processen i förvaltningsrätt och kammarrätt
Processföring
Muntlig förhandling
Förhör
Sakkunnig
Överklagande till kammarrätt och Regeringsrätten
Verkställighet
Hälso- och sjukvård i SiS verksamhet
Vård enligt LVM eller LPT?
Hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens ansvar
Kommunernas ansvar för missbrukare med psykisk störning
Avgränsning mot och samarbete med den psykiatriska vården
Psykiatrisk tvångsvård
Huvuddragen i LPT
LVM och eller LPT?
Tillsyn
Lagtext
Kommentarer
Dokumentation
Social indikation
...löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv
Specialindikationen i 4 § 2 LVM tillkom i samband med 1988 års lag. Den sociala indikationen rör förhållanden som vid en helhetsbedömning framstår som avgörande för den enskildes fortsatta liv. I prop. 1987/88:147, s. 46 utvecklas ett resonemang om att det sällan går att bortse från de sociala faktorerna vid bedömningen av de medicinska konsekvenserna av missbruket. Det förhållandet att en heroinmissbrukande kvinna prostituerar sig eller att en ung T-spritmissbrukare lever under sådana förhållanden att han inte kan få eller behålla bostad och arbete kan innebära ökade hälsorisker. Indikationen tar främst sikte på de yngre missbrukarna, i syfte att minska risken för att de blir helt utslagna från utbildning och arbetsmarknad, bostad och normala relationer. Den gäller framför allt de individer som är på väg mot en livsföring där drogen är det centrala och där risken för kriminalitet, våld, ohälsa och för tidig död är starkt förhöjd. Enligt föredragande statsråd måste LVM i dessa fall kunna användas i ett skede då det ännu är möjligt att bryta en destruktiv utveckling.
Socialutskottet erinrade i sitt betänkande (1987/88: SoU 25, s. 9) om att "... det är den enskildes behov av vård som skall vara avgörande. Vid en sådan bedömning är det varken möjligt eller lämpligt att bortse från den enskildes totala situation. Enligt utskottets mening ter det sig närmast inhumant att avstå från tvångsvård under åberopande av att medicinska skador ännu inte uppstått, när det är fråga om en ung människa...".
Den sociala indikationen har således främst tillkommit för att säkerställa de yngres behov av vård. Även om indikationen vad gäller de äldre missbrukarna med ett långvarigt missbruk bör användas mer restriktivt bör dock hänsyn tas till missbrukets sociala skadeverkningar även i dessa fall. Det går inte att bortse från att också de äldre missbrukarna kan riskera sin sociala förankring vid ett långvarigt missbruk, även om hälso- och omvårdnadsaspekterna samt möjligheterna till ett mindre utsatt liv kommer i första hand i dessa fall.