Vårdbehov

I prop. 1981/82:8 underströks att det inte behövde föreligga ett akut behov av avgiftning för att LVM skulle vara tillämplig. Den enskildes behov av vård skulle vara avgörande för om lagen borde tillämpas eller ej. Resonemanget förstärktes ytterligare i samband med omarbetningen av lagen år 1988. Ett allvarligt missbruk som kräver snabba och kraftfulla insatser för att bryta en ogynnsam utveckling är tillräcklig grund för ett ingripande enligt LVM. I prop. 1987/88:147, s. 45 gav föredragande departementschef uttryck för uppfattningen att LVM borde möjliggöra ett tidigare ingripande än vad man dittills utgått från i den praktiska tillämpningen i många fall, särskilt vid ett allvarligt missbruk hos de yngre av de vuxna missbrukarna.

Det reses inga krav på att missbrukaren skall ha åsamkats skada till följd av missbruket för att LVM skall kunna tillämpas. Det räcker med att missbrukaren på grund av ett mycket allvarligt missbruk har råkat i eller riskerar att råka i en nödsituation som allvarligt hotar hans hälsa och välfärd. Förutsättningen är att vårdbehovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Regeringsrätten avgjorde år 1990 ett mål (RÅ 1990 ref 16) där man ansåg att det förelåg förutsättningar för tvångsvård. I det aktuella fallet kunde konstateras att alkoholmissbruket dominerade individens livsföring utan att det för den skull hade orsakat honom några påvisbara medicinska skador. Alkoholmissbruket bedömdes dock allvarligt äventyra hans möjligheter att leva ett människovärdigt liv.