LVM och eller LPT?

Ibland kan problem uppstå då det gäller att särskilja socialtjänstens och psykiatrins ansvar för att en missbrukare bereds vård. Socialtjänsten har huvudansvaret för vård och behandling av missbrukare. Vissa uppgifter inom missbrukarvården åvilar dock hälso- och sjukvården. En sådan uppgift är att svara för medicinsk avgiftning (t.ex. kortvariga insatser i abstinensfasen) och behandling av akuta psykiska komplikationer. Ibland ges mer långvarig vård vid toxiska psykoser eller allvarligare psykiska tillstånd som kan följa på missbruk.

I förarbetena till LPT (prop. 1990/91:58, s. 92) behandlas frågan om ansvarsfördelningen mellan psykiatrin och socialtjänsten vad gäller missbrukare med psykiska störningar. Föredragande statsråd konstaterar där att kombinationen en primär psykisk störning och ett till denna störning sekundärt missbruk är förhållandevis vanligt. Är den psykiska störningen tillräckligt svår bör behandlingsuppgiften falla inom psykiatrins ansvarsuppgifter, också om det finns en kombinationsproblematik med ett intensivt missbruk.

Om däremot missbruket bedöms vara det primära och tvångsåtgärder nödvändiga, bör LVM i första hand tillämpas och psykiatrisk tvångsvård vara en sista utväg för att klara de allvarliga psykiska komplikationerna till missbruket (prop. 1990/91:58, s. 93 och Socialstyrelsens allmänna råd 1991:9 LPT. Tillämpning av lagen om psykiatrisk tvångsvård ). Eftersom både beslut om LVM och LPT kan överklagas kan det ytterst bli domstol som avgör vilken av lagarna som får anses tillämplig.

/Fotnot: Utgiven i den särskilda skriftserien "Allmänna räd från Socialstyrelsen"/

Enligt 4 § andra stycket LVM kan beslut om vård enligt LVM fattas även om någon för en kortare tid ges vård med stöd av LPT, t.ex. vid korttidsvård av en missbrukare som drabbats av alkoholpsykos under abstinens. Om psykiatrisk tvångsvård behövs under längre tid bör LVM-vården upphöra genom att patienten skrivs ut från LVM-hemmet. Psykiatrisk tvångsvård får inte bedrivas på LVM-hem.