Syftet med vården
När är LVM tillämplig?
Typ av missbruk
Fortgående missbruk
Vårdbehov
Vårdbehovet kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på annat sätt
Hälsoindikation
Social indikation
Våldsindikation
Anmälningsskyldighet
Läkares anmälningsplikt
Uppgiftsskyldighet
Utredning och ansökan om vård
Socialnämnden inleder utredning
Utredningen
Läkarundersökning och läkarintyg
Polishandräckning
Avslutning av utredning
Delegering av beslut i LVM
Kompletterande beslutanderätt
Ansökan om vård
Omedelbart omhändertagande
Socialnämnden beslutar om omedelbart omhändertagande
Beslut
Verkställighet
Beslutet underställs förvaltningsrätten
Förvaltningsrätten prövar beslutet
Tidsfrister
Processen i förvaltningsrätt och kammarrätt
Processföring
Muntlig förhandling
Förhör
Sakkunnig
Överklagande till kammarrätt och Regeringsrätten
Verkställighet
Hälso- och sjukvård i SiS verksamhet
Vård enligt LVM eller LPT?
Hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens ansvar
Kommunernas ansvar för missbrukare med psykisk störning
Avgränsning mot och samarbete med den psykiatriska vården
Psykiatrisk tvångsvård
Huvuddragen i LPT
LVM och eller LPT?
Tillsyn
Lagtext
Kommentarer
Dokumentation
Typ av missbruk
Endast missbruk av alkohol, narkotika och flyktiga lösningsmedel utgör grund för ingripande med stöd av LVM. Med alkohol menas enligt prop. 1981/82:8 sprit och alla sådana drycker som inte räknas som alkoholfria drycker enligt den då gällande lagen (1977:292) om tillverkning av drycker. Numera regleras detta i alkohollagen (1994:1738), där det av 3 § framgår att med alkoholdryck förstås en dryck som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol.
Med narkotika avses enligt 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper samt preparat som med lätthet kan omvandlas till sådana varor. Dessutom skall varan i fråga vara föremål för kontroll enligt internationella konventioner som Sverige har biträtt eller av regeringen ha förklarats vara narkotika. Läkemedelsverket upprättar och kungör förteckningar över vad som är klassificerat som narkotika.
Med flyktiga lösningsmedel avses preparat som inandas eller "sniffas" i berusningssyfte, t.ex. toluen, trikloretylen, xylen och bensen. Sådana ämnen finns i en stor mängd produkter, t.ex. fläck- och nagellacksborttagningsmedel. Ett vanligt preparat är thinner, men också olika sorters lim, bensin, butan och drivgas i sprayförpackningar innefattas i begreppet.